Malmö
Malmö
tätort och centralort i Malmö kommun, Skåne (Skåne län); 248 520 inv. (2000). M., som är residensstad i Skåne län, är Sveriges tredje folkrikaste tätort. Näringslivet är mycket diversifierat och inpendlingen från kringliggande kommuner mycket omfattande.
David Sellers
Näringsliv
M. har under långa tider varit en av Sveriges mest betydande industri- och handelskommuner. Industrins betydelse har dock minskat under de båda senaste årtiondena p.g.a. omfattande strukturförändringar inom främst varvsindustrin och annan verkstads- industri samt inom teko- och läderindustrin. Tillverkningsindustrin, som svarar för ca 16 % av samtliga arbetstillfällen i M., har likväl fortfarande sin tyngdpunkt i verkstadsindustrin. Viktiga verkstadsföretag är numera Rexam Beverage Can Fosie AB (förpackningar i aluminium), ABB Building Systems AB (styr- och reglerutrustning) , Scan Coin AB (utrustning för mynt- och sedelhantering) och Dresser Wayne AB (bensinpumpar m.m.).
M. är även centrum i en rik jordbruksbygd och har sedan länge också en betydande livsmedelsindustri, främst representerad av Skånemejerier ek. förening, Pågen AB (bageri), Samfood AB (charkuterivaror) och Nord Mills AB (kvarnindustri). Skånska Lantmännen ek. förening har vidare säte i staden.
M. har också stor förlagsverksamhet och betydande grafisk industri, bl.a. Sydsvenska Dagbladet AB och AB Skånska Dagbladet.
M:s kemiska industri omfattar bl.a. läkemedelsföretaget Ferring AB. Inom byggnads- och anläggningsbranschen finns i första hand några av Sveriges ledande entreprenad- och byggnadsföretag, såsom Skanska Bygg AB, NCC AB, PEAB Syd AB och PNB Entreprenad AB. Vidare har HeidelbergCement Northern Europe AB sitt säte i M., liksom Icopal AB inom byggnadsmaterialbranschen. M. är också säte för Sydkraft AB, som producerar och distribuerar el.
M. rymmer också åtskilliga stora handelsverksamheter, bl.a. Coop Sverige AB, som är en av stadens största arbetsgivare. Malmö Mässan AB anordnar sedan 1919 mässor och utställningar på stadens mässområde. I M. har under senare år också IT-branschen utvecklats positivt, och bland viktiga företag märks här WM-Data AB och Sigma AB.
Den offentliga sektorn, med ca 1/3 av arbetstillfällena, är kommunens från sysselsättningssynpunkt viktigaste näringsgren. Bland viktiga offentliga arbetsgivare märks kommunen själv, Universitetssjukhuset MAS och Malmö högskola.
M. är också viktigt transportcentrum. Europavägarna 6/20, 6/22 och 65 passerar genom kommunen, och järnvägsstationen, en av landets största, är utgångspunkt för bl.a. linjerna Malmö–Stockholm (Södra stambanan), Malmö–Göteborg (Västkustbanan) och Malmö–Köpenhamn. Från flygplatsen Sturup, öster om staden i Svedala kommun, upprätthålls inrikestrafik med Stockholm, Västerås och Örebro samt internationell trafik med bl.a. Amsterdam, Hamburg och Oslo. Malmö är också viktig sjöfartsstad med bl.a. godsförbindelse med Travemünde i Tyskland. Godstransporterna via M:s hamn har ökat i omfattning under senare år. Till följd av den fasta förbindelsen över Öresund förväntas M:s roll som transportcentrum öka i betydelse.
Ulf Erlandsson
Bebyggelse
Namnet M. syftar på den långa sandrevel på vars rygg sedermera huvudstråket Västergatan-Adelgatan-Östergatan drogs fram. En ännu bestående del av denna gata utgjorde ett torg, invid vilket ett rådhus samt Sankt Petri kyrka uppfördes. I och med reformationen 1536 revs bl.a. ett kloster, och på platsen utlades det stora fyrkantiga Stortorget. På dess östsida uppfördes ett nytt rådhus, som ombyggdes av Helgo Zettervall på 1860-talet, då det fick sitt nuvarande renässansmässiga utseende. Från 1500-talet kvarstår ännu bl.a. Kockska gården och Rosenvingska gården vid Västergatan samt Flensburgska och Hedmanska gårdarna vid Skomakaregatan. Efter 1658 omgavs staden med en stark försvarslinje samtidigt som det medeltida Malmöhus slott fick nya vallgravar och utvecklades till citadell. Fram till nuvarande Slottsgatan raserades alla hus i citadellets närhet. År 1805 fylldes vallgraven igen och ersattes med en ny rakare dräneringskanal genom den sanka Rörsjömarken. Den vunna stadsytan innanför kanalen planerades med raka gator, som i dag kontrasterar mot de medeltida krokgatorna, och här utlades också Gustav Adolfs torg.
Avgörande för stadens fortsatta utveckling var att M. blev startpunkt för Södra stambanan, vars första del Malmö-Lund öppnades 1856. Bangården placerades på utfyllnad i Öresund. Det blev början till en mycket omfattande markexploatering för hamn- och industriändamål. Industrialismens framgångar avspeglades särskilt under 1890-talet i en mängd större byggnadsverk såsom ny centralstation av Adolf Wilhelm Edelsvärd (1890), brandstation av Nils Alfred Arwidius (1894), Västra stationen av Peter Boisen (1897), Pauliskolan i nygotik av John Smedberg (1896), Hippodromteatern av Theodor Wåhlin (1898), Malmö museum (numera stadsbibliotek) och elverket (numera konsthallen Rooseum) av John Smedberg (1899 resp. 1900). Det tornförsedda posthuset vid hamnen är av Ferdinand Boberg (1906), som 1914 blev Baltiska utställningens arkitekt. Inför utställningen vidgades Hamngatan såsom M:s entrégata från centralstationen. Gatan fick Savoy Hotel av Frans Ekelund (1914) som östlig nybyggnad och försäkringsbolaget Skånes kontorshus av Fredrik Sundbärg och Nils Alfred Arwidius (1907) som västlig pendang. Modernismen representeras i M. av bl.a. Stadsteatern av Sigurd Lewerentz, Erik Lallerstedt och David Helldén (1944) samt "Friluftsstaden" av Eric Sigfrid Persson från samma år. I ytterområdena som Rosengård, Lindängen, Kroksbäck och Lindeborg finns 1960-talsmodernismen rikt representerad. Tidstypisk arkitektur visar även Konsthallen av Klas Anshelm (1974) samt Länsstyrelsens nya byggnader i stålfasad av Bernt Nyberg (1974) och i tegel av Carl Nyrén (1980).
Lennart Améen
Parker
Slottsparken som invigdes 1900 utgör en för tiden allsidig och väl genomtänkt stadspark. Principen för prydnadspark kombineras här med det nya seklets tankar om en tåligare vardagspark. Parken är anlagd på platsen för 1896 års industri- och slöjdutställning och dess slutliga utformning gavs 1898 av den danske trädgårdsarkitekten Edvard Glæsel (1858–1915). Den är omsorgsfullt utformad både som helhet och i detaljerna och har pedagogiska och folkbildande ambitioner med t.ex. fågeldamm och museum (numera stadsbibliotek). Slottsparken kan karakteriseras som en skogspark med en genomgående böjd och sammanhållen parkväg och med ett slingrande gångvägssystem runt en oregelbundet formad sjö. Kompositionen stadgas med en mittaxel genom en konsertplats med musikpaviljong. Övriga attraktioner som skridskobana, lekplatser, kafé och utsikter återfinns i olika rum och gläntor. Slottsparken bildar ett sammanhängande grönområde med Kungsparken. I parken uppfördes 1997 Malmös nya stadsbibliotek, ritat av dansken Henning Larsen.
Kungsparken har sitt namn efter Oscar II:s högtidliga invigning av parkens första restaurang 1881. Den utgör en av Sveriges största offentliga stadsparker i romantisk och landskaplig stil och ritades 1869 av den danske landskapsträdgårdsmästaren Ove Høegh-Hansen. Parken anlades invid och öster om befästningssystemet med vallgravar till fästningen Malmöhus, och öppnades för allmänheten 1872. Kungsparken är utformad efter en idé om det ändamålslösa vandrandet, promenerandet i sig, genom gångar i rundade slingor, där vandraren hela tiden återförs från ytterkanterna in till parkernas grönska. Den utgjorde till hela sin anatomi en stadens lunga. Under 1870-talet tillkom portvaktsstugor, en s.k. grotta, fontän, vatten-, musik- och restaurangpaviljong. Kungsparken kännetecknas än i dag av sitt exklusiva växtmaterial, främst friväxande träd i många avvikande former och färger, typiskt för det sena 1800-talet.
Pildammsparken i Malmös sydvästra delar kring vattenreservoarerna Pildammarna, anlades till minne av Baltiska utställningen 1914. Den påbörjades av den danske trädgårdsarkitekten Erik Erstad-Jørgensen (1871–1945), elev till Edvard Glæsel. Erstad-Jørgensen projekterade 1916 en mycket vidsträckt skogspark med körväg och fågeldammar. Arbetet låg nere under första världskriget, men återupptogs 1921 som ett nödhjälpsarbete. Ansvaret hamnade hos den nytillträdde stadsingenjören Erik Bülow-Hübe som i samarbete med stadsträdgårds- mästare Birger Myllenberg (1883–1974) genomförde genomgripande förändringar i parkens plan. Som en följd av detta frånträdde Erstad-Jørgensen sitt uppdrag 1923. Pildammsparken utgör en milstolpe i svensk parktradition genom den nyklassicistiska formen och tankar om social användning för alla samhällsklasser. Den består av tre delar: återstoderna av utställ- ningen, kronprinsessan Margaretas blomstergata och paviljong samt den erstad-jørgensenska parkdelen i nordöst kring den lilla fågeldammen och Bülow-Hübes fortsättning. Denna fångade upp de skilda delarna i ett monumentalt klassiserande helhetsbegrepp och sammanfogade också parken med den omgivande staden. En tredjedel av parken upptas av vatten. Såväl byggnaderna inne i parken (bl.a. en friluftsteater) som i dess omgivning beaktades i kompositionen. Den mest framträdande delen utgörs av en jättelik stjärnplats med radiella gångar (strålar) som går genom den planterade bokskogen i de olika väderstrecken och vidare ut i parken och staden.
Kjell Lundquist
Litteratur
Arbetarrörelsens snabba framväxt, liksom M:s karaktär av industri- och sjöfartsstad, har kommit att prägla Malmölitteraturen. Här verkade arbetardiktaren Henrik Menander, och här växte K.G. Ossiannilsson upp. Den senares roman "Barbarskogen" (1908) hämtar miljö från M. M. var också Anders Österlings och Hjalmar Gullbergs barndomsstad; Österling skildrade M. i sina memoarer "Minnets vägar" (1967). Scener från M. förekommer i Fritiof Nilsson Piratens "Bock i Örtagård" (1933). Möllevångskravallerna 1926 gav stoff åt Gustaf Hellströms roman "Polismästaren och riddaren Carl Heribert Malmros" (1931), liksom Harry Kullmans "Natthämtaren" (1962). Även Bo Widerberg har förlagt handlingen i flera av sina romaner till M., men viktigare är hans film "Kvarteret Korpen" (1963). De proletära traditionerna i M. har fullföljts i romaner av Herta Wirén och Mary Andersson, medan det borgerliga livet i 1800-talets M. finns skildrat i Alice Lyttkens romanserie, vars första del är "Guld och goda ord" (1959). Författarparet Maj Sjöwall-Per Wahlöö förlade två av sina deckare till M.: "Mannen som gick upp i rök" (1966) och "Polis, polis, potatismos" (1970). En kosmopolitisk malmöförfattare är Jacques Werup, vars diktsamling "Tiden i Malmö, på jorden" (1974) är en samtidsskildring. Under 1980-talet lät en grupp unga poeter tala om sig, Malmöligan med Clemens Altgård och Lukas Moodysson som ledande namn.
Carl Olov Sommar
Musik
Det äldsta belagda musiklivet i M. sammanhänger med stadens ställning som centrum för reformationen i Danmark: 1528 utkom Claus Mortensen Tøndebinders "Salmebog" (dock ej bevarad). Runt sekelskiftet 1500 fick Sankt Petri kyrka en ännu delvis bevarad orgel (nu placerad på Malmöhus). Ett nutida borgerligt konsertliv växte fram genom Musikaliska Sällskapet, verksamt 1825-85. Som dess efterföljare kan Sydsvenska Filharmoniska Föreningen, grundad 1902, ses. Den avlöstes 1975 av Konserthusstiftelsens kör. I Konserthuset, som invigdes 1985, har Malmö Symfoniorkester sin hemvist. Salomon Smiths Kammarmusikförening svarar sedan 1910 för kammarmusikaliska konsertarrangemang, medan föreningen Ars Nova (grundad 1960) odlar samtida tonkonst. År 1907 tillkom Malmö musikkonservatorium, 1971 ombildat till musikhögskola. Opera, operett och musikal har odlats på Malmö stadsteater. Av M:s 80-tal körer kan Malmö Kammarkör framhållas. Jazzens främsta samlingspunkt är sedan 1970-talet föreningen Jazz i Malmö. M. var ett viktigt fäste för den progressiva musikrörelsen under 1960- och 70-talen, med t.ex. Hoola Bandoola Band, och uppvisar också en vital nutida folkmusiktradition med Firma Kalabalik (med bl.a. Filarfolket). En livaktig rockkultur, med grupper som Wilmer X, hör till bilden av den nutida musiken i M.
Carlhåkan Larsén
Fornlämningar
I de åtta nuvarande församlingar som uppstått inom det gamla stadsområdet finns få spår av äldre bosättning. Av bevarade fornlämningar finns endast tre bronsåldershögar och en älvkvarnsförekomst. Ca 15 boplatser från både jägar- och bondestenålder, bl.a. en paleolitisk vid Segebro, samt gravar under flat mark från yngre bronsålder, romersk järnålder och vikingatid har undersökts. Från medeltid finns kulturlager under mark, huvudsakligen inom Gamla staden, intill ett djup av 3,5 m, numera dock till stora delar utschaktade.
Klas-Göran Selinge
Malmö som myntort
M. blev myntort något av åren 1442-44, då myntverket flyttades från Lund. Myntverkstaden, som under andra hälften av 1400-talet var en av de största i Nordeuropa, grundades på det nyuppförda Malmöhus slott. Myntningen i Malmö upphörde 1536; den siste myntmästaren var Jørgen Kock. Under myntverkstadens första tid slogs småmynt, främst den låghaltiga hviden. Under kung Hans (regent 1481-1513) slogs större guldmynt, rhensk gyllen och nobel samt skilling och halvskilling. En motsvarande myntning ägde rum under Kristian II (1513-23) och Fredrik I (1523-33), då även silvergyllen myntades. Mest beryktade blev Kristian II:s inflationsdrivande skillingar i form av klippingar.
Bertel Tingström
Historia
Bevarade dokument visar att M. betraktades som stad 1275, men stadsgrundandet kan föras tillbaka till 1200-talets mitt. I äldre belägg omtalas den framväxande staden vid kusten ibland som "Nedre Malmö" för att skilja den från "Övre Malmö", som var en närbelägen (dock ej klart lokaliserad) kyrkby utan stadsfunktioner; den nämns redan under 1100-talet men tycks upphöra i början av 1400-talet. Sillfisket och Skånemarknaden spelade stor roll för den tidiga utvecklingen i staden M., som växte snabbt och blev den ledande skånska handelsstaden redan kring 1300. En andra storhetstid för M. inträffade under 1500-talets första del. Sjöfart och handel hade goda tider, inte minst därför att hansestädernas privilegierade ställning försvagats. Dansk spannmål efterfrågades, särskilt i Nederländerna, och utförsel av stalloxar spelade också stor roll. M. påverkades oundvikligen av medeltidens och 1500-talets handelspolitiska och militära uppgörelser mellan Lübeck och de nordiska kungarikena. Under den driftige borgmästaren Jørgen Kocks ledning drogs M. in i tidens stora konflikter. En kulmination kom med grevefejden på 1530-talet, då Jørgen Kock aktivt verkade för att stärka reformationen och minska aristokratins och prästerskapets inflytande. Folkmängden i M. kan på 1500-talet ha varit i storleksordningen 4 000-5 000 invånare. M:s utveckling stagnerade dock från 1500-talets slut.
Efter freden i Roskilde 1658 blev M. svensk stapelstad. Svenska tullar och andra ekonomiska regleringar försvårade stadens kontakter med det traditionella danska omlandet. Antisvenska stämningar ledde till oroligheter och ett kuppförsök, den s.k. malmösammansvärjningen 1658-59, och skånska kriget (1675-79) innebar ytterligare påfrestningar. Under slaget vid M. 1677 belägrades och stormades staden av danskarna, som dock led nederlag. Utrikeshandeln förblev långsiktigt stabil under 1600- och 1700-talen. Manufakturindustrin spelade en viss ekonomisk roll (textil, garveri, tobak och socker) men var inte tillräcklig för att skapa en mer långsiktig tillväxt. Folkmängden i M. under 1700-talet stannade vid drygt 5 000 invånare.
Sven Lilja
M. upplevde en mycket hastig tillväxt under 1800-talet och 1900-talets början och har sedan 1870 varit rikets tredje största stad. Folkmängden uppgick 1870 till 25 000 personer, passerade i början av 1910-talet 100 000 och kring 1950 200 000. M. utvecklades mycket gynnsamt som handels- och hamnstad och blev under 1800-talet Sydsveriges ekonomiska centrum. Fram till seklets mitt dominerade den inrikes spannmålshandeln, men därefter tog utrikeshandeln över, till en början med en betydande havreexport till Storbritannien. Efter 1870 ersattes spannmålen av kreatur och smör. Samtidigt ökade importen starkt. En viktig förutsättning för handelns expansion var det väl utvecklade väg- och järnvägsnät som efter hand växte fram; dessutom utbyggdes och moderniserades hamnen successivt. M. var tidigt en viktig fabriksstad med textil, tobak, livsmedel samt metall och verkstad som dominerande branscher. Den industriella prägeln har också betytt starka socialdemokratiska traditioner alltifrån August Palm, Axel Danielsson och tidningen Arbetet på 1880-talet. Två socialde- mokrater valdes 1901 in i stadsfullmäktige, som redan 1919 fick socialdemokratisk majoritet, vilken stod sig till 1985. Från 1920 har M:s utveckling jämfört med andra städers varit medelstark. Efter 1950 har tjänstesektorn utvidgats väsentligt, och de näringsmässiga skillnaderna gentemot övriga storstäder har reducerats.
Lars Nilsson
Ortnamnet
Namnet Malmö (ca 1145 Malmøi, 1303 de Malmøghe) innehåller malm 'grus', 'sand' och hög 'mindre förhöjning'.
Litteraturanvisning
O. Bjurling m.fl. (utg.), Malmö stads historia 1–6 (1971–92);
P.-J. PehrssonMalmö, parkernas stad (1986);
S. Rosborn, Malmö: Den medeltida staden och dess omland, Medeltidsstaden 67 (1984).
Källa: Nationalencyklopedin