Kusinträff 2011-07-21 Laxsoppa och sedan Öja Hembygdsgård - Familjen Boris Finnäs

Go to content

Main menu:

Kusinträff 2011-07-21 Laxsoppa och sedan Öja Hembygdsgård

Bildgalleri > 2011

Innan vi besökte Hembygdsgården förtärdes laxsoppa i Café Bryggan i Fiskarbyn

Bjarne Sundfors hälsade välkommen och berättade om J W Finnäs

Kusinerna till bords



Finnäs lämnade många spår


Ättlingarna till Amanda och Johan W Finnäs samlades i Öja hembygdsgård


Öja hembygdsförening har fått Amanda Finnäs folkdräkt som gåva. Amanda var gift med den framstående folkskolläraren Johan Wilhelm Finnäs som var folkskollärare i Öja under första halvan av 1900-talet. Finnäs var uppskattad som lärare och drivande kraft i kommunen samt i de flesta föreningar i Öja. Torsdagskvällen den 21 juli samlades hans ättlingar, forna elever och aktiva från Öja hembygdsförening i hembygdsgården. Den äldsta eleven Inger Åkerblom, skall fylla 94 år hälsade piggt på gästerna. Bjarne Sundfors höll ett intressant föredrag om Finnäs och hälsade alla hjärtligt välkomna. Förra sommaren skänkte Finnäs dotterdotter Gull-Maj Simonson folkdräkten hon ärvt av sin mor till Öja hembygdsförening. Dräkten tillhörde ursprungligen Gull-Majs mormor Amanda Finnäs. Hembygdsföreningen har skaffat en docka som nu klätts i folkdräkten. För att hedra minnet av paret Finnäs ordnade hembygdsföreningen en träff för Finnäs ättlingar och forna elever m.fl.

Johan och Amanda fick sex barn och barnbarnen bor nu på olika håll i Österbotten, Sverige och Tyskland. – När jag ärvde folkdräkten visste jag att jag inte kommer att bära den. Eftersom jag tyckte det var synd att den inte skulle komma till användning ville jag föra den hit till Öja, sade Gull-Maj Simonsen. När hon och hennes man Stig kom till Öja med folkdräkten visste de inte hur de skulle komma in till hembygdsgården.

- Vi undrade vem som hade nyckel och efter många om och men fick vi tag på Fjalar Åkerblom och han blev så glad när han förstod varför vi kommit hit.

Senare under kvällen berättade Stig att de var nära att ge upp då de inte visste åt vem de skulle överräcka dräkten. Resan till Öja från Sollentuna i Sverige var ganska lång för att leverera en folkdräkt. Nu är alla överens om att det var värt besväret. Dockan Amanda har blivit målad och förbättrad av en elev på Nordiska konstskolan i Karlebyoch står nu i en monter, klädd i folkdräkten. Dräkten saknade hätta och skor men har blivit kompletterad innan den ställdes ut. För att förstå vad det var som gjorde Johan och Amanda Finnäs så betydelsefulla bör man känna till lite av deras historia. Paret gifte sig år 1913. Johan studerade då vid Nykarleby seminarium. Han blev klar med sin utbildning år 1915 och fick genast tjänsten som lärare i Öja. Det kom att bli hans första och enda lärartjänst. Han undervisade i Knifsund folkskola i trettiofem år från 1915 till 1950. Han kom att prägla inte bara de generationer av barn han undervisade, utan hela Öja. Han grundade och ledde ortens sångkör och hornkapell och han var ordförande för ungdoms- och nykterhetsföreningen. Finnäs var medlem i kommittén som ansökte om att Öja skulle bli en självständig kommun. Han verkade som ordförande i byastämman och när kommunen blev självständig från Kronoby år 1932 var han ordförande för kommunalfullmäktige. Finnäs var också skyddskårsofficer och verkade som chef för skyddskåren i Öja i många år. I dag hänger hans porträtt i hembygdsgården och i Framnäs och Finnäsvägen i Öja har blivit uppkallad efter honom.

Johan och Amanda Finnäs fick en son och fem döttrar. Sonen Valdemar, som var äldst, stupade i fortsättningskriget vid Läppäselkä den 5 augusti 1941. Han var född 3.6 1914. Hans son Boris Finnäs var ett av barnbarnen som närvarade vi träffen på Tjäru. Han bor sedan länge i Sverige och är ledamot i FRIS, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige. – Min fru Thordis är från Terjärv. Henne träffade jag på båten på väg till Sverige, skämtade han.

Johan och Amandas yngsta dotter Gretel, kom att bosätta sig i Tyskland. Hennes dotter Angelika Otte är född i Tyskland. – Jag besökte Finland första gången 1950 med min mor och far och en av mina systrar. Jag lärde mig lite svenska och lär ha pratat enbart svenska med min faster när jag kom hem. Hon förstod förstås ingenting, sade Angelika Otte. Angelika berättade att hon sedan hon fått barn alltid rest norrut på semestern både till Finland och Sverige. – Det har jag att tacka min man för. Man kan väl inte åka till Finland varje år, har jag sagt till honom. Det kan man visst, svarade han.

Många samtal under kvällen återknöt till Johan Finnäs och hans livsverk. – Jag tror att man kommer ihåg morfar för att han så aktiv på många sätt. Han undervisade, sålde försäkringar, han ledde kören och var aktiv inom kommunen. Jag kommer ihåg när jag som femåring lyssnade på hornorkesterns övningar i skolan på kvällen. De förde ett fasligt ljud, berättar Gull-Maj Simonsen.


Johan Wilhelm Finnäs, f. 25.6 1892, d. 12.1 1968
Amanda (född Dahla) f. 21.8 1890, d. 16.3 1969

Valdemar, f. 3.6 1914
Ingeborg, f. 12.11 1915
Dagny, f. 20.3 1917
Lilly, f. 16.12 1916
Rakel, f. 19.10 1919
Gretel, f. 15.12 1922

Inger Åkerblom är med sina 94 år den äldsta av Finnäs forna skolelever

Dockan Amanda

Öja hembygdsmuseum
Av Boris Finnäs den 10 november 2010 kl. 16:31
From: Stig Simonson
To: WuAOtte@aol.com ; oleron@telia.com ; janerik.ronnvall@netti.fi ; 040510064@telia.com ; eivor.emas@multi.fi ; krombi@mbnet.fi
Sent: Wednesday, November 10, 2010 2:51 PM
Subject: Öja hembygdsmuseum

KÄRA KUSINER !

 Första vardagen efter Mids. helgen i Finland åkte Stig och jag till Öja hembygdsmuseum vid
Tjäruvägen. Där var stängt men vi gick in i närmaste gamla gård och frun där ringde en man som hade nyckel.
Fjalar hette han. Jag berättade att jag ville skänka Amanda Finnäs hembygdsdräkt till museet.
Han blev glad, de hade ingen dräkt där tidigare. Han skänkte oss varsin Öja T-shirt och bjöd oss
se oss omkring, även på övre våningen. Där fanns foton från finska vinterkriget, Valdemar fanns
också på väggen samt övriga Öja pojkar som drog ut i strid. Morfar fanns också på bild.
 Nu har jag fått tackbrev från hemb. föreningen. De har haft möte och bestämt att bygga en
glasmonter i museet där de skall uppbevara mormors dräkt. Jag vill vidarebefordra er alla
ett STORT TACK från hemb. föreningen. Undertecknat Leif Sundfors o. Peter Granqvist.

Hälsningar från "Jaja" och Stig

Amanda och JW Finnäs som unga. Porträttet hänger på väggen i Öja hembygdsgårds storsal


Bilder på JW och Amanda Finnäs
Av Boris Finnäs den 15 januari 2011 kl. 16:49
----- Original Message -----
From: Eivor
To: Stig Simonson ; Boris Finnäs
Sent: Saturday, January 15, 2011 2:20 PM
Subject: Vinterhälsning


Hej på er!

Jag fick ett intressant telefonsamtal igår från Bjarne Sundfors. Han sade att montern där Amandas hembygdsdräkt skall stå börjar vara klar. Saknas ännu några tillbehör som skor mm som ännu skall anskaffas. Bjarne Sundfors är starkt engagerad i hembygdsföreningen och politiken men numera bosatt i Karleby stad. Nu då montern blir klar har de ännu ett problem som han ringde till mej om. De saknar nämligen fotografier av både mommo och moffa (fammo och faffa) och han frågade om vi i släkten har några. Det lustiga i det här ärendet är att jag sökte hembygdsföreningens ordförandes mail-adress i förra veckan för att fråga om de var intresserade av de här porträtten som finns hos mej och som sonen har fotograferat i helgen. Jag bifogar dem.  De fanns hos mamma tills hon gick bort. Jag fick inte fram någon adress och jag beslöt att vänta tillsvidare. De är förstoringar på tjockt papper och har blivit färglagda efteråt. Något man ofta gjorde på den tiden. Storleken är ca 40X50 cm. Nu fick jag ge Bjarne besked om de här porträtten och de tar emot dem med öppna armar och sköter om inramningen. Det syns att de tidigare också varit inramade.
Bjarne var elev hos moffa hela skoltiden. Han hade läst om vår kusinträff och berättade att han så gärna velat vara med och berätta om sina minnen från den tiden. Det var också Bjarne som hade lagt ner vägskylten Finnäsvägen. Jag berättade hur glada vi var att moffa fick ge sitt namn till vägen. Namnfrågan hade varit lite kinkig då man ogärna får använda personers namn på vägskyltar.
Bjarne skall komma till oss och hämta porträtten och jag skall försöka komma överens med honom att han vid något tillfälle kommer till Angelikas och berättar sina minnen. Om inte förr så senast vid nästa kusinträff. Vi borde kanske inte vänta 5 år. Vi börjar ju bli gamla.

Kära hälsningar från Eivor. Ha det så bra!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Öja hembydsförening
Av Boris Finnäs den 25 januari 2011 kl. 15:05
----- Original Message -----
From: Eivor
To: Stig Simonson ; Boris Finnäs ; Ole Rönnvall
Sent: Tuesday, January 25, 2011 2:29 PM
Subject: Öja

Hej kära kusiner!
Idag har Leif och Bjarne Sundfors varit hos oss och hämtat porträtten av Amanda och JW. De var mycket nöjda med att få dem i hembygdsföreningens ägo. Vi satt en god stund vid kaffebordet och de berättade många trevliga episoder från gamla tider. Vår förfader hade nog varit en så viktig person i Öja och haft sitt finger med i allt som hände där, att det nog är på sin plats att han blir hedrad så länge nån kommer ihåg honom. Han var t.o.m medlem i marthaföreningen som enda manliga person.
Lördagen den 5 februari serverar hembygdsföreningen laksoppa vid hembygdsgården och Frej och jag anmälde oss genast till det tillfället. De försöker få in lite pengar till verksamheten och vi kan på så sätt bidra åtminstone lite till porträttenas inramning.
Skall försöka prata med Angelika med syskon när de kommer hit i februari om vi eventuellt kunde träffas i sommar någon gång.  I alla fall är det för länge att vänta till år 2015 enligt mitt tycke. Det blir en lång resa för många och alla har kanske inte möjlighet att komma men Leif och Bjarne vill gärna berätta sina minnen och guida oss i hembygdsgården. Skriv gärna vad ni tycker hälsar

Eivor


Back to content | Back to main menu